På söndag röstar vi i EU-valet. Ungefär hälften av all vår lagstiftning hänger direkt ihop med beslut som tas på EU-nivå. Det har alltså betydelse att – och hur – vi röstar.
En analys av riksdagspartiernas EU-valprogram visar att klimatfrågan, cirkulär ekonomi och grön omställning tyvärr har hamnat i skymundan, trots att de här frågorna påverkar oss alla mer än någon annan fråga.
Längden på partiernas valprogram varierar kraftigt och därmed också det utrymme eventuella skrivningar om klimatmål får. Det finns tre olika typer av syn på klimatet bland partierna:
• partier som medvetet använder ordet ”klimatkris” och tar ställning för att Finland och EU ska gå i bräschen i omställningen,
• partier som använder ordet ”klimatförändring” och som ser utmaningar och möjligheter,
• ett parti som använder ordet ”klimatpolitik” och som anser att EU:s klimatåtgärder har gått för långt.
De flesta partier placerar sig i mittskiktet och enas kring att vi har klimatförändringar som behöver hanteras. De är också relativt eniga om att den gröna omställningen behöver fortsätta. Här placerar sej SDP, Samlingspartiet, SFP, Centern och Rörelse nu. Bland de partier som benämner utmaningarna som en ”klimatkris” finns Vänsterpartiet, De Gröna och KD, medan Sannfinländarna pratar om EU:s ”klimatpolitik” och framför allt dess ökade kostnader och byråkrati som den medför. Några åtgärder mot klimatförändringar nämner de inte.
När det gäller lösningar för klimatet finns fokuset bland de flesta framför allt i den gröna energiomställningen. Allmänt taget brukar man säga att energiomställningen utgör drygt halva lösningen av klimatkrisen, medan den andra halvan hittas i övergången till cirkulär ekonomi. När det gäller cirkularitet är partierna inte speciellt tydliga. Allmänna formuleringar i stil med SFP:s ”vi vill att EU arbetar för utvecklandet av cirkulär ekonomi för att minska användningen av begränsde naturresurser” och Samlingspartiets vi ”stödjer främjandet av cirkulär ekonomi” hittas i de flesta partiers valprogram. De tydligaste ambitionerna har Vänsterpartiet som konstaterar att cirkulär ekonomi måste främjas överallt i samhället, från konsumentprodukter till industri och byggande. De listar även sju punkter kring övergången till cirkulär ekonomi.
När det gäller klimatambitionerna rör sej partierna på hela skalan. De Gröna anser att EU ska leda kampen mot klimatkrisen och förlusten av biologisk mångfald medan Sannfinländarna beskriver den nuvarande klimatpolitiken som ”gröna radikala utopistiska visioner”. KD anser att bekämpningen av klimatförändringen ”oundvikligen måste förenas med realiteterna av avtagande ekonomisk tillväxt”. Kraftiga variationer alltså.
Klimatforskarna är eniga: extremväder blir allt vanligare. Värme, torka, stormar, bränder och översvämningar tvingar redan nu miljontals människor att lämna sina hem varje år. Trots det ser vi nu starka signaler om en kursändring mot höger i EU-valet. En kursändring som riskerar innebära att kortsiktigt tillväxttänk vinner över bekämpningen av den globala uppvärmningen med alla dess konsekvenser.
Enligt Världsbanken kan klimatförändringarna tvinga mer än 140 miljoner människor att lämna sina hem fram till år 2050. Vissa prognoser ger ännu högre siffror. När World Economy Forum i år frågade 1500 företagsledare vilka de största globala riskerna är svarade flest av alla (66 %) extremväder.
Och jo, det finns många andra viktiga frågor i EU-valet, men utan en aktiv klimatpolitik kommer alla andra frågor snart att överskuggas av betydligt större problem.
EU:s totala utsläpp av växthusgaser har minskat med cirka 30 % sedan 1990. Det hade inte varit möjligt utan en gemensam EU-politik. Hur riktningen ser ut under den kommande mandatperioden avgör vi på söndag. Då röstar vi om vi hanterar klimatförändringarna eller inte.
Klimatkursen påverkar allt.
Tomas Knuts
hållbarhetskonsult på Losvik & Flen
Debattartikeln publicerades i Hufvudstadsbladet 6 juni 2024.
